Volgaskolan: introduktion

För några månader sedan, när den mörka vintern försiktigt visade tecken på att övergå i ljusnande vår, påbörjade jag på Twitter ett yrvaket folkbildningsexperiment. Under taggen #volgaskolan ville jag introducera det på kulturell särart rika men i Sverige tämligen okända Volgaområdet för min till antalet blygsamma följarskara. Tanken var att med tweetkluster ägnade åt var och en av de viktigaste etniska grupperna väcka intresse för regionen och dess etniska och religiösa mångfald. Klustren blandade mina egna reseupplevelser i de berörda områden där sådana upplevelser fanns, länkar till kartor, videoklipp och sånger utifrån vad jag bedömde som särskilt intressant med varje grupp. Nu hann jag bara med de tre finsk-ugrisktalande folken marier, udmurter och mordviner och i någon mån de turkisktalande tjuvasjerna. De två stora Volgafolken (förutom ryssarna förstås) är tatarer och basjkirer, och på något sätt ville deras tweetkluster, likt plötsligt självmedvetna humlor, inte lyfta från marken.

Jag tänkte här på bloggen ta upp idén om en Volgaskola, och låta den följa twitterföregångarens ohöljt reaktionära etniska princip. Den röda tråden i redogörelsen kommer att vara de twitterkluster jag skickade ut, vilket gör inläggen annorlunda än om de vore en del av ett mer traditionellt didaktiskt projekt.

I denna korta introduktion infogar vi en karta över de etniska grupperna i det centrala Volgaområdet (källa). Dessa etniska grupper tilldelades av sovjetmakten var sin etniskt definierad republik som täckte delar av det territorium där den etniska gruppen (”titulärnationen”) traditionellt bor.

Ryssar och tatarer bor över hela Volgaområdet, liksom samtliga andra Volgafolk traditionellt går att hitta i områden som inte kom att ingå i den republik som konstruerades som ”deras”. Moderna nationsbyggen har ett komplext förhållande till traditionella etniska kulturer, och de sovjetiska (inklusive för- och post-) är sannerligen inga undantag. Viktigt i dessa  vulgärkonstruktivismens tider är att konstatera att de senare inte automatiskt följer av de förra, men att de förra är otänkbara utan och går att leda tillbaks till de senare. Bloggen ligger alltså ganska nära Smith eller för den delen Walicki. Eller varför inte, ur just denna synpunkt, den sovjetiske etnologinestorn Julij Bromlej.
Här möts idag ortodox kristendom, sunnitisk islam och traditionella, förkristna och förislamiska etnoreligioner. De senare är idag sannolikt starkare hos marierna än hos något annat europeiskt folk. Självklart finns här en växande protestantisk frikyrkorörelse som på så många andra håll i det postsovjetiska området. I Volgaområdet möts talare av slaviska, turkiska och finsk-ugriska språk. Detta är området där det ryska omgivet av det tatariska både tar upp och tas upp av det finska.
Väl mött under sommaren och hösten!
Annonser

5 thoughts on “Volgaskolan: introduktion

  1. Ska bli intressant att följa.

    Med Smith menar du Anthony D. Smith, antar jag? Vem är Walicki och kan du ge några lästips av honom? Samma med Julij Bromlej, vars namn inte ger några googleträffar.

    Jag tycker för övrigt att det var klokt av dig att sluta twittra. Det är nästan tjänstefel av dig att lägga tid på att försöka diskutera med postmarxistiska pajasar.

    • Den Smith. Andrzej Walicki, polsk idéhistoriker m.m. Närmast i denna boken: http://books.google.es/books/about/Intellectuals_and_the_Articulation_of_th.html?hl=es&id=6Mfo8ANlWCMC
      Känner inte till några engelska översättningar av Bromley. Försök med engelsk translitterering: Yuliy Bromley. Referensen till honom är lite med glimten i ögat, men det var just utifrån hur man ser på kontinuitet och medveten innovation.

      För övrigt är jag till syvende og sidst konstruktivist själv, om inte på det sätt jag kritiserar i ett annat blogginlägg.

      Det finns vettiga människor på twitter, inte minst bland dem som ägnar sig åt östliga ting, och även bland andra. Det är bara inte konstruktivt annat som länkmaskin.

      • Tack.

        Ja, men konstruktivister är vi väl alla mer eller mindre, förutom bokstavstroende av olika slag.

        P.S. Om du gillar Smith kanske du skulle uppskatta Aviel Roshvald, vars The ”Endurance of Nationalism: Ancient Roots and Modern Dilemmas” är riktigt bra. D.S.

  2. Blir intressant att följa!

    Tror att du kastat om ”de förra” och ”de senare” i slutet av texten – annars går resonemanget över mitt huvud..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s