Det där med överheten. Om en föråldrad vänsteranalys

Om det finns någon anledning att i samtidens snabbt förbiflytande text- och tyckarflöde uppmärksamma just Göran Greiders krönika i Metro från 4 mars är det för att den ger uttryck för ett på flera plan föråldrat försök till socialdemokratisk omvärldsanalys. Då undertecknad gärna skulle se fler goda socialdemokratiska omvärldsanalyser kan det vara värt mödan att stanna till en stund och se efter vad som gått fel i analysen hos en tydligt vänsterprofilerad och i övrigt ofta rätt sympatisk och självständig socialdemokratisk skribent.

Greider tar sin utgångspunkt i invandringskritiska och nationalistiska partiers framryckning i Sverige och på andra håll i Europa. Han menar, sannolikt korrekt, att ”rasism” (definieras inte, men syftar i texten på ett brett svep från SD till Jobbik och Gyllene Gryning) inte kan bekämpas med antirasism – anhängarna är nämligen antingen övertygade ”rasister” och därför oemottagliga för antirasistiska argument eller så lockas de till dessa partier av andra skäl som ”ökad otrygghet och massarbetslöshet”. Så långt allt väl – det är förmodligen riktigt att en argumentation som lyfter fram fördelarna med ett ”mångkulturellt samhälle” (även detta står odefinierat i Greiders text) knappast är särskilt effektiv under sådana förutsättningar.

Och, kunde man kanske lägga till, särskilt inte i en tid av ökad konkurrens om minskande resurser (transfereringar, tillgängliga lägenheter, bra skolor, i någon mån arbeten etc.) till följd av dels ökad ekonomisk, social och värderingsmässig segmentering inom det etniskt svenska samhället och dels bitvis tämligen omfattande invandring till lokalsamhällena i nedskärnings- och varseltider. Det är kanske inte läge för utomstående, med en vision som ofta tycks härröra från en paradigmatiskt annan position än lokalbefolkningens, att mana till gräns- och erfarenhetstranscenderande gruppkramar.

I krönikan ansluter sig Greider till uppfattningen att ett bra sätt att bryta uppgången för SD är att inte tala om migrationsfrågor utan i stället diskutera ”jobb, bättre välfärd och fördelning”. Greider menar här att ledande borgerliga politiker spelar SD i händerna t.ex. genom att prata om somalier som en problematisk grupp ur integrationssynpunkt, men att lösningen inte ligger i att försvara somalierna, eftersom detta än mer skulle låsa fast debatten i etnicitets- och migrationsfrågor. Ett bättre svar enligt Greider är i stället att diskutera ekonomi och de klassiska välfärdsfrågorna.

Huruvida ”vi ska inte prata migration” är en effektiv linje för att mota SD i grind kan diskuteras – jag tror det inte. Vad som intresserar mig här är snarast hur Greider fortsätter sitt resonemang. Ett längre citat får illustrera Greiders optimistiska syn på vad som kommer att hända om debatten tydligare skulle handla om ”klassorättvisor och fördelningspolitik och om vänster och höger”:

Sker det, ja då inser fler att en arbetslös ”svensk” har lika mycket gemensamt med en arbetslös ”somalier”. Även de som har ett arbete vinner på att reservarmén av arbetslösa minskar. 

Sverigedemokraterna är på det sättet inget annat än ett slags överhetsparti; partiet påverkar och vinner terräng genom att söndra och utså splittring mellan de grupper som förlorar på massarbetslöshet och ofärd. Det upprörande är att de stora partierna låtit detta ske. (Greider) 

Denna Greiders förhoppning om att en stark solidaritet mellan svenskar och somalier (t.ex., kan man förmoda, i en mellanstor svensk traditionellt socialdemokratisk stad som Borlänge) kommer att kunna uppstå bara de som deltar i ”samhällsdebatten” kommer överens om att främst diskutera klass och fördelning ter sig milt uttryckt som orealistisk. Och det handlar då inte bara om det idealistiska i övertygelsen om att ”samhällsdebatten” så omedelbart skulle få effekt på etniska relationer på markplanet (jo, det känns ovant, men eftersom Sverige idag är ett oåterkalleligen multietniskt land har vi idag bredvid andra slags sociala relationer även något så exotiskt som etniska relationer, vilket man därmed måste ta hänsyn till analytiskt), eller att den skulle få just denna effekt och inte någon annan. Det handlar heller inte om det sannolika i att de intressen som verkar inom denna ”debatt” bara skulle acceptera att alltid sätta ett traditionellt socialdemokratiskt klass- och fördelningsperspektiv i främsta rummet.

Om vi börjar med Greiders analys av SD som ”överhetsparti” så ter den sig märklig ur vänstersynpunkt eftersom den tycks vända på orsakssambanden. Om vi för ett ögonblick låter överheten definieras av sådana storheter som näringslivsintressen (kapitalet om man så vill) så förespråkar ju dessa tvärtom konsekvent ökad eller t.o.m. ofta fri invandring, främst arbetskraftsinvandring, och man sponsrar flera stall med agitatorer som driver olika varianter av denna linje. Näringslivet samkör föga överraskande gärna visionen om fri eller väsentligt mindre reglerad invandring med i olika grad radikala förslag om nedmontering eller minskning i omfattning av den svenska modellen och välfärdsstaten. Detta framförs ständigt av olika näringslivsföreträdare (från, så att säga, företagsbasen såväl som från den tankesmedjemässiga överbyggnaden), men om denna centrala liberala positionsframflyttning med invandring som murbräcka i striden mot välfärdsstaten och det socialdemokratiska arvet skriver Greider absolut ingenting.

Man kan säga mycket om SD, men att det skulle vara ett överhetsparti, med någon slags förankrad socialdemokratisk användning av ordet, framstår mot denna bakgrund som absurt. Kan någon i sådana fall identifiera exakt vilka överhetsintressen som står bakom partiet? Anno dazumal kunde nationalistiska partier, som t.ex. i den tjeckiske historikern Miroslav Hrochs klassiska studie över de nationella rörelserna hos statslösa europeiska folk under 1800- och det tidiga 1900-talet, förvisso representera även småföretagare eller en handelsidkande lägre medelklass, men om någon menar att ett uppdaterat liknande perspektiv skulle vara relevant i detta fall får vederbörande gärna utveckla det resonemanget här eller annorstädes. Det förefaller mig som mer fruktbart att se SD som ett resultat av mobilisering nedifrån, som ett i ideologisk och organisationsmässig mening i stor utsträckning faktiskt slumpmässigt svar på de stora tektoniska rörelser och förflyttningar som ägt rum under de senaste årtiondena i det svenska samhället. Alltså, hade det inte varit SD hade det varit något annat. I vilket fall är ”överheten” idag knappast protektionistiskt nationalstatsbaserad, konservativ och migrationsfientlig utan snarare globaliserad, liberal och migrationsvänlig.

Den andra större invändningen mot Greiders resonemang gäller själva övertygelsen om att fler skulle inse gemenskapen mellan arbetslösa svenskar och somalier (vi kör detta utan citationstecken) om debatten bara kom att handla om arbetslöshet och klassisk vänster-höger. Greider tycks förutsätta att två grupper som hamnar i underläge med någon slags automatik ska börja identifiera sig med varandra. Utgångspunkten är då rimligen att Sverige idag i grunden är samma land som före globaliseringen och de stora etnodemografiska förändringarna, att t.ex. Borlänge är samma stad o.s.v. Alltså, vissa yttre förutsättningar har förändrats men i grunden fungerar samhället på samma sätt, och nya grupper kan lätt adderas utan att någon mer principiell omkonceptualisering blir nödvändig, bara viljan finns.

Här undrar jag om Greider förstår gruppdynamiken och hur denna relaterar till krisens större socioekonomiska dynamik. För det första tycks Greider utgå från att arbetslösa svenskar och arbetslösa somalier ser på sig själva på samma sätt i termer av att tillhöra globaliseringens vinnare och förlorare. Detta antagande ter sig i själva verket högst problematiskt just ur ett globalt perspektiv. I jämförelse med sina landsmän i hemlandet tillhör nämligen somalierna i Sverige och Borlänge i ett grupperspektiv globaliseringens vinnare, både ur trygghetssynpunkt och i termer av levnadsstandard. De flesta av dem har under sin vistelse i Sverige fått sin försörjning genom olika åtgärder och transfereringar, och deras livssituation skulle påverkas av krisen mer direkt först i ett läge när ekonomin försämras så radikalt att dessa transfereringar minskar i omfattning. Svenskfödda eller invandrade arbetare som förlorat sina jobb har däremot ofta gjort det som en direkt följd av krisen, och pågående socioekonomiska förändringar tycks inte på längre sikt automatiskt medföra en situation där de skulle kunna beskriva sig själva som globaliseringens vinnare.

Frågan är varför en gemenskap egentligen skulle uppstå mellan dessa grupper vilkas liv formats av rörelser i helt olika riktningar. Det är begripligt att man kan önska att så ska ske, men hur ser analysen ut som hävdar att detta är ett realistiskt scenario? Hur ser analysen ut som ser marginaliserade svenskar och somalier gå samman i kamp mot ”överheten”? Ökade spänningar, med etniska förtecken, som följd av minskade resurser, konkurrens om sociala nyttigheter och mindre trygghet känns som en betydligt mer sannolik utveckling.

Annonser

3 thoughts on “Det där med överheten. Om en föråldrad vänsteranalys

  1. Greider är inte intresserad av att förstå dessa saker på allvar, för vore han det så skulle han läsa t.ex. Frank Kamp Salters ”Welfare, Ethnicity, and Altruism” och beakta etnokulturella dimensioner i sina analyser. Vederbörande är fast i 1900-talet, vilket inte är så klokt om man vill förstå 2000-talet.

  2. ”Vederbörande är fast i 1900-talet, vilket inte är så klokt om man vill förstå 2000-talet.” Ja, dessvärre. Kanske kunde möjligen någon socialdemokrat bli inspirerad att uppdatera sin analys på vänsterkommunitär grund.

  3. Ping: Får vänsterintellektuella åsiktskörkortet i flingpaketet nuförtiden? | No size fits all

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s