Bandera

Denna lilla artikel ombads jag skriva 2010 för den ledande ukrainska kulturtidskriften Krytyka som en kommentar till en av många inflammerade strider om det ständigt värkande minnet av det andra världskrigets fruktansvärt blodiga och sönderslitande konflikter i Ukraina. Detta minne delar Ukraina och väcker starka känslor hos grannar och exilgrupper av olika etnisk härkomst över hela världen. Det hamnar återkommande på den dagordningen i politiska relationer även med grannländerna, och har blivit ett av många inslag i minnespolitiska agendor på europeisk nivå.

Den aktuella striden gällde hur dagens ukrainska samhälle bör förhålla sig till minnet av Stepan Bandera och Roman Sjuchevytj, två kontroversiella politiska och militära ledare i västra Ukraina före, under och efter andra världskriget, och de politiska rörelser och militära enheter som är förknippade med dem. Frågan har mycket stark sprängkraft, och aktualiserades efter att Ukrainas avgående president Viktor Jusjtjenko 2009-2010 postumt tilldelade de båda ledarna utmärkelsen Ukrainas hjälte, vilket väckte en hätsk debatt, som slutligen ledde till att en domstol efter den nye presidenten Viktor Janukovytjs tillträde upphävde Jusjtjenkos beslut. Det skulle föra för långt att närmare beskriva debatten här, men jag hoppas kunna återkomma till det på bloggen. Mycket kortfattat kan man säga att minnet av Bandera är ett västukrainskt trauma eftersom denna historiska gestalt förkroppsligar både de etniska rensningar som deras förband genomförde mot främst polacker och judar, och ett nationellt befrielsenarrativ i en tid när ukrainarna inte hade någon egen stat och främmande arméer och förvaltningsapparater drog igenom deras områden, med den sovjetiska terrorn och deportationerna 1939-1941 som kulmen.

Debatten, i vilken både ukrainska och utländska historiker, forskare från andra discipliner och intellektuella utanför akademin deltog, fördes i Krytyka, främst i nr 3-4 2010 och 7-8 2010, där min text är publicerad. Texten är på ukrainska och kan läsas här. Jag försökte beskriva konturerna av ett nytt minnesnarrativ där forskningen kring de förbrytelser dessa ledare utan tvivel bar ansvar för inte reflexmässigt avvisas som vissa ukrainska debattörer fortfarande gör, utan där man i stället vågar se hela Bandera fullt och helt, men samtidigt förbehåller sig rätten till en kommunitär historieskrivning som utgår från gemenskapens behov av koherenta och fungerande narrativ. Självklart väckte min text blandade reaktioner. Det gör de flesta texter inom denna genre. Har någon läsare frågor om min inställning till detta går det bra att höra av sig.

Texten publicerades i december 2010 tillsammans med två andra texter från diskussionen i Krytyka i nr 28 av den polska kultur- och idétidskriften kulturaenter.pl. Texten finns på polska på denna länk under rubriken ”Problemen med Bandera – en diskussion som inte tar slut”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s